Trollets betraktelser 59, 7 april

Hej hej

Idag har det varit en jobbig dag, som vi har flugit och farit! Jag tycker om när Mamsingen är hemma hela dagen, bäst är när vi bara myser och idag var jag tvungen att tvångspussa henne för att få kel!!

Började dagen med att vakna, krypa upp på mammas mjuka mage och somna om. Mysigt! När klockan ringde så satte vi igång att tvätta. Jag har spanat in Mamsingen så många gånger nu så jag vet hur man gör så numera hjälper jag henne. Det är ganska lätt. Jag tar bara och stoppar in kläderna som ligger på golvet in i ett hål, stänger luckan och sen snurrar hålet och kläderna blir blöta. Undrar om det är samma sak som händer med mina tallrikar i diskmaskinen? För den har jag också lärt mig att starta och stänga av och starta och stänga av och starta..... KUL!!!

Sen fick jag mat och lite kläder samt en promenad ner på stan. På öppna förskolan var det massor av barn och först var jag lite blyg. Men sen busade jag med alla ungarna så jag blev helt svettig. Det fanns en stor tjej där som var elak mot mig, hon puttade och drog i mig hela tiden. Jag fick inte röra någonting utan att hon skulle putta på mig. Så då tog jag en stor legobit och slog henne i ryggen med. Som hon skrek och sen fick jag vara ifred. Så tuktas en argbigga!! Provade att bruka våld mot mamma senare på kvällen också när jag inte fick som jag ville, jag bet henne i axeln och OJ vad arg hon blev!

image217

Efter öppna förskolan gjorde vi något kul! Vi gick till ett ställe där mamma blev kammad. Och när kam-tanten kammat tillräckligt länge så såg Mamsingen helt aannolunda ut. Hon hade tappat allt hår och jag tyckte att hon såg jätteskojig ut. För att jag skulle sitta still under tiden som mamma blev kammad så gav kam-tanten mig en klubba. Jag blev alldeles klistrig och smurf-blå i halva ansiktet men det var gott.

Sen hämtade vi Tant Helena och åkte till Väla. Det var jättetråkigt så jag bajsade två gånger, då hände det ju någonting.

Hämtade upp pappa på vägen hem och sen busade vi med gardinerna. Jag gömmer mig bakom dem men man kan se igenom dem. I alla fall från mitt håll, varken Mamsingen eller pappa verkade se mig för de började ropa efter mig. Efter lagom lång tid så tittar jag fram och då blir de jätteglada. Tänk att de är så lättroade.
image218

image219

image220

Sen gick vi ner på stan och fikade. Och snipp snapp snut så var den dagen slut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0