Trollets betraktelser 46; 30 augusti - 1 september
Hej hej på er där ute. Statistiken säger att ni börjar bli några stycken som följer mina äventyr. Så kul!
I torsdags hände något kul! Mamma och jag steg upp som vanligt och ett tag trodde jag att jag skulle bli tvungen att ta hand om mig själv hela dagen medan hon jobbade. Pappa var inte hemma, ute och flög med ett flygplan eller nått. Men hon verkade ta det lugnt, kanske hon blivit av med jobbet, tänkte jag. Men sen slängdes jag in i brumbrummen, vi åkte en kort bit och körde ner i ett bilhus under marken. Kände inte riktigt igen mig men nu vet jag att Melwis bor ovanför ett bilhus (garage).
Jag fick stanna hos Melwin och hans goa mamma hela dagen. Jag hade jätteskoj och tyckte inte alls att det var tråkigt utan mamma. Melwins mammas mamma var där också!
Tyckte nästan det var synd när Mamsingen hämtade mig men oj, va trött jag var. Så trött så jag inte orkade sova utan var grinig hela resterande kvällen. Inte ens att pappa dök upp när det hade blivit mörkt gjorde mig på gott humör.
Fredag försvann mamma igen men den här gången var ju pappa hemma. Pappa och jag tog det bara lugnt och tvättade lite.
När Mamsingen kom hem så sov vi en stund och sen var det dags för babysim. Det var inte riktigt lika kul den här gången. Jag kände mig lite snorig, tror det är mamma som smittat mig för hon är ordentligt hostig. Hon väcker ju mig om nätterna med sitt hostande. Dumma mamma.
Igår lärde jag mig något! Kom på hur man gör, liksom. Innan har jag dragit mig upp så jag blir lång när jag suttit i spjälsängen. Men igår fattade jag hur. Det var så att jag satt på golvet nedanför soffan och tittade på mamma. Hon satt och knapprade på datorn och det verkar väldigt kul. Jag har lyckats komma åt datorn ett par gånger, en gång gjorde jag så att mammas alla å, ä och ö försvann. Hon fick be pappa om hjälp för att fixa tillbaka bokstäverna.
Men i alla fall, hon satt där och knapprade. Det verkade som om hon behövde hjälp med något så jag reste mig upp för att hjälpa henne. Ett par gånger lyfte hon bort min hand från tagentbordet innan hon fattade att jag stod upp. Och vet du vad den hemska Mamsingen gjorde då? Hon satt mig på golvet igen för att se om jag kunde göra om ståendet. Det tycker jag är lite kul, att när man väl fattar hur man gör något så är det så lätt sen. Men soffan är bäst att resa sig mot men jag försöker även med väggen inne vid sängen.
Pappa tycker att det är jättekul att jag redan kan stå men Mamsingen gör inte det. Undrar om det beror på att Mamsingen fattar vad det betyder i extra vaktande/koll nu. För jag är nästan 70 cm lång så det är en bit ner till jorden.
Igår gick vi ner på stan och käkade. Jag fick fruktpuré och en torr pizzakant, Mamsingen åt resten av pizzan och pappa fick en alldeles egen.
Nä, nu ska jag försöka få tag i datorsladdarna. Pappa tror att de är säkra bara för att han lagt upp dem i soffan. Men mohhahahhhhhaaahaha? here I come!